Vem/vilka har du att tacka?

[Sarah Bäckman]

Vem eller vilka människor har betytt såpass mycket för dig som du kännt att "wow, utan dig hade jag inte varit den jag varit idag (som armbrytare)"?
Stöttning, spons, hjälp, kärlek, ja vad som helst, som hjälpt dig på vägen fram inom denna sport?

[Jesper Löwendahl]

Jag har 1 person att tacka och det är Daniel Augustsson, för att han alltid har varit där och stöttat en, sett till att man mått bra och tränat bra och sett till att alla är lika mycket värda.

Tack vare hans peppning gick jag på min andra tävling ( SM 08 ) och tog ett brons och det var en helt otrolig känsla, utan honom hade jag nog aldrig kommit så långt som jag gjort idag så ett stort tack från mig till Daniel Augustsson!!!!

[Malin Kleinsmith]

Oj! Jag har många att tacka genom åren.

"Carlos" som fick mig att börja med armbrytningen!

CHARLIE!!!!! Som alltid har stöttat mig och pushat mig genom åren som gått! Min lilla stöttepelare som jag kan prata med vilken tid på dygnet som helst och som jag har störst förtroende för i armbrytarvärlden!

Roine, för att han är en utav få som förstår sig på min brytning, och som jag litar på till 100%. Den mest tekniska armbrytaren i sverige!?!

Johan Lindholm, Pier Tammi, Rundströms bröderna, Morgan Andersson, Edvard Wistedt, Jonas Sundling som alltid stöttat mig, och trott på mig!

Per Lantz, Johnny Lindholm och Jimmy Wahlman, som tog mig under sina vingar när jag började i Gävle klubben. Hela GÄVLE klubben är underbar och mitt hjärta kommer alltid att finnas där.

Min egna klubb TEAM STOCKHOLM med alla underbara människor som bryter där!

Mr. Schneider!!!!! som är en själsfrände utan like!

Pascal Girard, Neil Pickup, Devin Bair, Devon Larrett, Paul Maiden!

HEIDI ANDERSSON min armbrytarkompis som delar alla synpunkter och pratar ideér med och som har varit med i sporten lika länge som jag, plus några år till.

Fia Reisek, underbara Fia!!! För att du ger glädje och energi.

Sarah Bäckman som är en underbar träningskamrat.


Jag kan skriva hur många namn som helst och säkert har jag glömt någon jätteviktig här! Men jag är verkligen så jäkla tacksam för allt som har givits till mig från alla dessa armbrytare. Alla har sin lilla del som har gjort att det går bra för mig. Några mindre några mer!

Tack alla osjälviska armbrytare!!!!! JAG ÄLSKAR ER!!!!

[Sarah Bäckman]

Tack själv Malin! Kommer aldrig få bättre träningspartners än dig å Fia... Så det är ju faktiskt värt att nämna!!!!!!! ska lägga in dig i min post!

[Charlie Minell]

Malin, för att hon jämt varit ett stöd när det behövts, och för att det alltid går att lita på henne, vad det än handlar om. Ursäkta om jag snor ditt uttryck Malin, men "stöttepelare" är verkligen rätt ord här. Malin är en otrolig stöttepelare!

Edvard, för sitt sunda förnuft inom träning, tävling, vänskap och allt annat man kan önska sig. Den person som var med mig första gången jag klev in på Mammut gym i Sthlm och ville bryta arm på riktigt! Kommer alltid vara ett stort stöd, även om vi inte hörs av lika ofta som förut.

Sundling, för alla hundratals (?) timmar med armbrytarprat och brytning vid bordet. Få har hållt igång min motivation som Jonas!

Andreas, för att han är Andreas... och för att ha inspirerat mig från dag 1 i den här sporten. Andreas Rundströms underarm är det första jag minns från sporten (edit: svensk armbrytning), via en armbrytartidning som Stefan Kocon visade mig 1996, precis innan jag började. Jag missade tyvärr the glory days 1996 men fick nog för att vara livslångt imponerad (chockad?) efter att ha sett Andreas på Golden 1997 och SM 1997...
Jag anser att Andreas har nästbäst genetik för armbrytning i världen efter Sharon (och före John Brzenk). Det är svårt att hitta mer inspiration någon annanstans!

Kiril Bogdanski, min närmaste vän utanför Sverige. En fantastisk människa som har gett mig otroliga mängder inspiration till träningen och hemsidan, och som jag diskuterat mer internationell armbrytning med än någon annan.

John Brzenk. Ja vad kan man säga om den här människan? Varför inspirerar han så mycket? Inte är det bara för att han har varit nummer 1 sen 32 år tillbaka. På något konstigt sätt så har John alltid varit en förebild även som människa och inte bara armbrytare. Jag kan ärligt säga att John är en av de människor med de mest vettiga värderingarna som jag har stött på i livet. John har aldrig någonsin låtit framgångarna stigit honom åt huvudet och han har alltid varit en bra vän till allt och alla. Han har alltid ställt upp för nybörjare som har sökt råd, och han har bl a. alltid varit helt ärlig i sina kommentarer om sina vinster och förluster. Inte helt vanligt bland adrenalinstinna armbrytare med egon starkare än förnuft.

Johnny, en armbrytare som gett mig grymt mycket inspiration, inte bara för sin vettiga träningsfilosofi, utan också för att han nått ett mål som jag själv kämpat med sen jag började - att spöa den där j**** Andreas!!! Riktigt trevlig människa också! Bara det är ju inspirerande!

Engin, för alla diskussioner om armbrytning genom åren som inspirerat otroligt mycket. Och för hans extrema kunskaper om armbrytning, och för sin lika extrema glöd för sporten. Engin kommer aldrig sluta inspirera!

Roine och Anders, inte bara för deras direkta råd, utan nästan mer för deras fokus på teknik som fått mig att inse att det är så mycket mer till armbrytningen än att vrida in i en hook eller ut på en topp.

Andte, Axklo, Heidi och andra eldsjälar som sprider ENERGI!!! När man ibland känner sig lite väl mätt på armbrytning så kan människor som dessa lyfta upp en till bättre tankar igen!

[Roine Eklund]

1. Johan Enelid och Calle Wallin för enormt mycket table-time, jag fattar inte riktigt hur 3 så olika armbrytare kunde träna så mycket och länge tillsammans.
Jag vägde då 55, Johan 80 och Calle 100. Har aldrig sett en mer lovande 100 kilos brytare än Calle, stark som en oxe, startade snabbare än mig själv och tog ett 7helvetes tag runt tummen, usch vad stygg han va.

2. Jonas och Andreas för hjälpen att förstå den ädla konsten att inte låta motståndaren få en enda chans att agera. Alla tips och trix som gav mig 3 raka EM guld.

[P-O Svedberg]

Jens Backlund för att han fick mig att börja, och har gjort grymt mycket för klubben.

Charlie Minell för massor av motivation.

[Carolina Pettersson]

det känns för mig typ som om alla har gjort något..alla har sagt något.. alla jag någonsin brytit mot/med/PRATAT armbrytning med har gett mig något.. även om det är något litet så gör det lilla det stora i slutändan:) så jag vill kort och gott tacka alla, för jag vet att allt man gör och alla man möter får man erfarenhet utav, dålig som bra:)

men om man ska specificera sig lite... så skulle jag vilja tacka Charlie, för att han är så jävla bra, för att han vet så jävla mycket om armbrytning, för att jag kan fråga honom om saker och han säger VAD jag ska träna, HUR jag ska träna... för att jag får sådana "gör allting rätt nu!! och gör du INTE det, så tänk ut vad du gjorde fel, och gör om det RÄTT" sms:) och för att han är en väldigt bra vän:D:D:DD och jag VET att han kommer betyda mycket för mig i sporten för alltid...

Roine för att han är så jävla smart och precis som alla säger "sveriges mest tekniska armbrytare", när vi hade honom som landslagskapten var det bäst, för att man får så jävla bra tips, flera gånger efter en förlust under det mästerskapet sa han "gör så här" och jag gjorde så, och vann... om man inte har någon att tacka då, så vet jag itne:) han är ascool!!! som sagt.. han vet hur man ska bryta mot olika brytare, genom att se/känna.. jag hoppas att han kommer ge mig väldigt mycket i sporten i framtiden också..

jag vill tacka sarah och elin för att dom är bäst och stöttat mig på alla tävlingar och för att jag spenderat tävlingarna MED er och haft den bästa armbrytartiden med er.. för att vi kan prata armbrytning, ligger ungefär på samma nivå mentalt och kan utvecklas tillsammans, för att vi kan hjälpa varandra,även privat:)

jag vill tacka folk som Sara Nyberg som får mig att fortsätta jaga, Klara som får mig att fortsätta "springa"

PAPPA!!!!!!!1 han kommer alltid vara viktigast... det är alltid honom jag frågar om allting först.. även om han kanske inte kan armbrytning så bra, så litar jag mest på honom.. jag frågar honom hur jag ska göra inför en tävling, vilka klasser jag ska köra, hur jag ska träna, hur ofta jag ska träna.. hur man deffar.. hur jag ska bryta mot den och den.. allt.. ja ni vet ju.. och han är väldigt bra att ha här hemma:)väldigt bra:)))))))

[Sara Olofsson]

Ja, detta har jag med funderat på lääänge, först kom tanken. -Ingen, ingen som verkligen gjort nåt stort intryck. Jag visste att den tanken var fel, jag visste bara inte vilka, eller på hur vis dem hjälpt mig. Men visst har jag några att tacka under alla dessa år.

Malin Kleinsmith, ja vad säjj vi om hon? Det är nog ingen som vart så elak å så kall mot mig som hon har varit. En elak och iskall ton har hon använt då hon peppat mig allt för att jag inte ska visa respekt för den jag möter vid bordet. Dessutom då hon sagt "dem magiska orden" till mig för att tända till under en tävling har hon sagt då hon vart som mest upptagen med annat och inte ens tittat åt mitt håll.

Men dock är jag jävligt glad att hon gjort på det vis hon gjort, det har fått mig att hitta mitt sätt för att ladda och använda energin inför en tävling på rätt sätt.

Micke Robsahm- Haha... Bulgarien, Vm 2007. Mellan varje match i högern sa han till mig: - Det var 1a matchen vunnen, det var 2a matchen vunnen. Efter att jag vunnit tredje matchen var dte hans om meddelade mig att jag var i final. Utan Micke på plats, som precis som Malin alltid gjort mot mig använt den iskalla lugna tonen, så hade jag inte tagit mig till finalen. Det är dem 2 som fått mig att hålla det där coola adrenlin lugnet på en tävling. Jag glömmer dock aldrig Mickes peppande i Bulgarien. Peppandet bestod av få ord och enbart visande i lugn att han fanns där om jag/vi ville ha reda på något eller bara ville ha stöd mellan matcherna.

Dessutom så var det han som fick mig att gå mot pallen efter att då jag vunnit finalen gick nedåt scenen för att krama om Emma Clark då hon stod just nedanför och domaren som stod där bestämt påpekade att jag hade en match kvar att köra. Detta gjorde mig så extremt arg att jag både på svenska och engelska och säkert lite tyska med i mitt adrenlin-chock-glädje tillstånd förösker förklara för den domarn att jag vunnit, (trots att jag inte förstod det själv alls för stunden.) Men han sa åt mig gång på gång att jag sku strunta i domarn, Jag visste ju att matchen var avgjord och dessutom hade svenska flaggan hissats i topp så det var bara för mig å vända om. Efter en liten stund, det kändes som en evighet. Men jag var glad att Micke stod där då och fick mig att vända om. Minns jublet från läktarn...

Andra som jag har att tacka genom åren... hmm, många... Dessa två var de främsta... Men alla dem som fått mig att hålla glöden uppe, och inse varför jag tävlar, dvs för att jag älskar det. Hmm, vilka mer finns det? Hmm, Några som bara fått mig att vara avslappnad under en tävling genom underbar vänskap är; Robin Lundgren, Jesper Fredrikson, Novie Wilhelmsson, Stefan Ludvigsson, Jonas Hellström dessa är några i urval...

Finns MÅNGA som genom sitt lugn å utstrålande trygghet fått mig att vara rejält avslappnad under en tävling. Jag vet verkligen inte vilka jag ska tacka... Det är många och känner ni att ni peppat mig så har ni säkert gjort det. Jag uppskattar inte mycket av den peppingen jag får tex under en tävling väl på plats, det är först långt efteråt vad den faktikst betydde.

Men hehe, självklart så har jag även bla min kära lille far att tacka. Jag tvingade med han på min första tävling. Viking Arm 2003 i sthlm, jag ville ha med han dit, han som inte ens är involverad i armbrytningen alls, mer än att va farsa till mig, av den anledningen att jag inte visste hur en tävling gick till. Han gjorde dock inte så mycket under den tävlingen mer än att sitta tyst å va med å hålla sitt norrlänska lugn, trots en övernervös dotter, som pga nervositet fick svindel i hissen upp till invägningen.

Jag har som sagt väldigt många att tacka dessa var några. Jag vet inte ens vilka som stöttat mig genom åren. Men dem är många så, he räck väll med dessa ja skrivit nu.